Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Canticum graduum. Sæpe expugnaverunt me a iuventute mea, dicat nunc Israel.

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Sæpe expugnaverunt me a iuventute mea: etenim non potuerunt mihi.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Supra dorsum meum fabricaverunt peccatores: prolongaverunt iniquitatem suam.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Dominus iustus concidit cervices peccatorum:

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

confundantur et convertantur retrorsum omnes, qui oderunt Sion.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Fiant sicut fœnum tectorum: quod priusquam evellatur, exaruit:

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

De quo non implevit manum suam qui metit, et sinum suum qui manipulos colligit.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Et non dixerunt qui præteribant: Benedictio Domini super vos: benediximus vobis in nomine Domini.