Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Cantique des degrés.

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Souvent ils m’ont attaqué depuis ma jeunesse, mais ils n’ont rien pu contre moi,

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Sur mon dos ont travaillé les pécheurs; ils ont prolongé leur iniquité.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Le Seigneur, qui est juste, a abattu la tête des pécheurs;

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Qu’ils soient confondus, qu’ils retournent en arrière tous ceux qui haïssent Sion.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Qu’ils deviennent comme l’herbe des toits, qui, avant qu’on l’arrache, est desséchée;

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Dont ne remplit pas sa main celui qui moissonne, ni son sein celui qui recueille les gerbes.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Et ils n’ont pas dit, ceux qui passaient: La bénédiction du Seigneur soit sur vous, nous vous bénissons au nom du Seigneur.