Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

A Song of degrees. Many a time have they afflicted me from my youth, may Israel now say:

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Many a time have they afflicted me from my youth: yet they have not prevailed against me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

The plowers plowed upon my back: they made long their furrows.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

The LORD [is] righteous: he hath cut asunder the cords of the wicked.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Let them all be confounded and turned back that hate Zion.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Let them be as the grass [upon] the house-tops, which withereth before it groweth up:

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

With which the mower filleth not his hand; nor he that bindeth sheaves, his bosom.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Neither do they who go by, say, The blessing of the LORD [be] upon you: we bless you in the name of the LORD.