Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

A song of ascents. “Sore have they vexed me from youth” thus let Israel say

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

“Sore have they vexed me from youth, but they have not prevailed against me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

“The ploughers ploughed on my back, they made their furrows long.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

But the Lord, who is righteous, has cut the cords of the wicked.”

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Let all who are haters of Zion be put to shame and defeated.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

May they be as the grass on the house-top, which withers before it shoots up;

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

which fills not the arms of the reaper, nor the lap of the binder of sheaves

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

whereof no one says as they pass, “The blessing of God be upon you.” In the name of the Lord we bless you.