Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

“A psalm of the steps, or the goings up.” Much have they afflicted me from my youth, May Israel now say;

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Much have they afflicted me from my youth, Yet have they not prevailed against me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

The ploughers ploughed up my back; They made long their furrows;

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

But the LORD was righteous; He cut asunder the cords of the wicked.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Let all be driven back with shame Who hate Zion!

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Let them be as grass upon the house-tops, Which withereth before one pulleth it up;

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

With which the reaper filleth not his hand, Nor he that bindeth sheaves his bosom!

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

And they who pass by do not say, “The blessing of the LORD be upon you! We bless you in the name of the LORD!”