Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

A SONG OF THE ASCENTS. Often they distressed me from my youth, Pray, let Israel say:

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Often they distressed me from my youth, Yet they have not prevailed over me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Plowers have plowed over my back, They have made their furrows long.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

YHWH [is] righteous, He has cut apart cords of the wicked.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

All hating Zion [are] confounded and turn backward.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

They are as grass of the roofs, That withers before it was drawn out,

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

That has not filled the hand of a reaper, And the bosom of a binder of sheaves.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

And the passers by have not said, “The blessing of YHWH [is] on you, We blessed you in the Name of YHWH!”