Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

A Song of Ascents. 'Much have they afflicted me from my youth up', let Israel now say;

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

'Much have they afflicted me from my youth up; but they have not prevailed against me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

The plowers plowed upon my back; they made long their furrows.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

The LORD is righteous; He hath cut asunder the cords of the wicked.'

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Let them be ashamed and turned backward, all they that hate Zion.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Let them be as the grass upon the housetops, which withereth afore it springeth up;

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Wherewith the reaper filleth not his hand, nor he that bindeth sheaves his bosom.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Neither do they that go by say: 'The blessing of the LORD be upon you; we bless you in the name of the LORD.'