Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

A Song of degrees. Many a time have they afflicted me from my youth — oh let Israel say —

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Many a time have they afflicted me from my youth; yet they have not prevailed against me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

The ploughers ploughed upon my back; they made long their furrows.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Jehovah is righteous: he hath cut asunder the cords of the wicked.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Let them be ashamed and turned backward, all that hate Zion;

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Let them be as the grass upon the house-tops, which withereth before it is plucked up,

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Wherewith the mower filleth not his hand, nor he that bindeth sheaves his bosom;

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Neither do the passers-by say, The blessing of Jehovah be upon you; we bless you in the name of Jehovah!