Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

A song of ascents. Many a time they have persecuted me from my youth— let Israel now declare—

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

many a time they have persecuted me from my youth, but they have not prevailed against me.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

The plowmen plowed over my back; they made their furrows long.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

The LORD is righteous; He has cut me from the cords of the wicked.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

May all who hate Zion be turned back in shame.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

May they be like grass on the rooftops, which withers before it can grow,

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

unable to fill the hands of the reaper, or the arms of the binder of sheaves.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

May none who pass by say to them, “The blessing of the LORD be on you; we bless you in the name of the LORD.”