Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

(Sang til Festrejserne.) De trængte mig hårdt fra min ungdom - så siger Israel

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

de trængte mig hårdt fra min Ungdom, men kued mig ikke.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Plovmænd pløjed min Ryg, trak lange Furer;

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

retfærdig er HERREN, han overskar de gudløses Reb.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Alle, som hader Zion, skal vige med Skam,

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

blive som Græs på Tage, der visner, førend det skyder Strå,

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

og ikke fylder Høstkarlens Hånd og Opbinderens Favn;

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Folk, som går forbi, siger ikke: "HERRENs Velsignelse over eder! Vi velsigner eder i HERRENs Navn!"