Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Tangtlaeng Laa Ka camoe lamloh kai mat n'daengdaeh he Israel loh thui laeh saeh.

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Ka camoe lamloh kai he mat n'daengdaeh uh dae kai he n'noeng moenih.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Ka uen soah a thoe a thoe uh tih a hma sokah a hma te a yoe uh.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Aka dueng BOEIPA loh halang rhoek kah rhuivaeh te a tlueh pah.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Zion aka thiinah rhoek boeih tah yahpok uh saeh lamtah a hnuk la balkhong uh saeh.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Imphu kah sulrham bangla om saeh. Te tah amah hmuen ah a rhae la a phuk.

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Te te a ah tih a ban neh a kulup akhaw a kutpha dongah a bae moenih.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Te vaengah aka kongpa rhoek loh, “Nangmih soah BOEIPA kah yoethennah om saeh. BOEIPA ming neh nangmih te yoethen kan paek uh,” ti uh boel saeh.