Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Awit sa pagtungas. “Sukad pa sa akong pagkabatan-on kanunay silang nagsulong kanako,” tugoti nga mosulti ang Israel.

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

“Sukad pa sa akong pagkabatan-on kanunay silang nagsulong kanako, apan wala pa gayod (sila) makabuntog kanako.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Ang magdadaro nagdaro sa akong likod; gipalaloman nila ang agi sa daro.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Matarong si Yahweh; putlon niya ang mga pisi sa mga daotan.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Hinaot nga maulawan silang tanan ug mangatras, kadtong nagdumot sa Zion.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Hinaot nga mahisama (sila) sa sagbot nga anaa sa ibabaw sa balay nga mangalaya sa dili pa kini motag-as,

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

nga dili na magpuno sa kamot sa magtitigom o sa dughan sa tawo nga magbugkos niini.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Hinaot nga kadtong moagi dili moingon, “Hinaot nga ang panalangin ni Yahweh maanaa kanimo; panalanginan ka namo sa ngalan ni Yahweh.”