< Psaltaren 127 >
1 En visa Salomos, i högre choren. Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; om Herren icke förvarar staden, så vaka väktarena fåfängt.
Nkunga Salomo wunyimbudulu mu nzila yikuendila ku nzo Yave. Enati Yave kakadi tunga nzo, buna batu bobo balembo tungi mu phamba kuandi balembu sadila. Enati Yave kakadi sunga divula buna batu bobo balembo disungi mu phamba kuandi balembo disungila.
2 Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hvilo, och äten edart bröd med sorg; ty han gifver det sina vänner, vid de sofva.
Mu phamba kuandi lueti kotukila nsuka-nsuka ayi lueti kambu vika lekilanga, lueti sadilanga ngolo mu diambu di bidia bi dia; bila bobuawu keti vanina kuidi bobo keti zola bu badi ku tulu.
3 Si, barn äro en Herrans gåfva, och lifsfrukt är en skänk.
Bana badi kiuka kimbanga kuidi Yave, bosi mbutu wu bana widi mfutu wumbanga kuidi niandi.
4 Lika som skott uti en stark mans hand, så äro ock de unge dränger.
Banga madionga mu mioko mi kinuani ki lulendo, buawu bobo buididi bana mutu kabutidi mu kimuana kiandi.
5 Säll är den som sitt koger af dem full hafver; de komma icke på skam, då de med sina fiendar handla i portenom.
Lusakumunu kuidi mutu wowo wuwesa bawu mu khutu andi. Balendi fua tsoni ko mu thangu bela tubana ayi bambeni ziawu ku muelo.