Psaltaren 127

1 En visa Salomos, i högre choren. Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; om Herren icke förvarar staden, så vaka väktarena fåfängt.

Hagi Ra Anumzamo'ma mago noma onkisiana, ana noma kisia kamunta nemofo eri'zamo'a amne zankna hugahie. Hagi Ra Anumzamo'ma mago rankuma'ma kegavama osaniana, kuma kvama nehaza vahe'mokizmi eri'zamo'a, amne zankna hugahie.

2 Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hvilo, och äten edart bröd med sorg; ty han gifver det sina vänner, vid de sofva.

Kagrama ne'zama nesana zanku'ma kamu'nasisima nehunka, nanterame otinka eri'zama e'nerinkeno vuno hanima huno kenage'ma nesegenka nontegama neanana, amne zampi hankaveka'a netrane. Na'ankure Ra Anumzamo'a agrama avesi nezmantea vahera mani frua zamige'za zamura nemsaze.

3 Si, barn äro en Herrans gåfva, och lifsfrukt är en skänk.

Ra Anumzamo'ma mofavreramima neramiana museza neramie. Ana hu'neankino Anumzamo'a asomu hunerante.

4 Lika som skott uti en stark mans hand, så äro ock de unge dränger.

Kasefa ne'mofo mofavreramimo'za harafa vahe'mo'ma azampima keveramima eriaza nehie.

5 Säll är den som sitt koger af dem full hafver; de komma icke på skam, då de med sina fiendar handla i portenom.

Keve kupima keveramima eri viteankna huno, rama'a ne' mofavreramima eri fore'ma hu'nesia ne'mo'a muse hugahie. Na'ankure agra agazegura osuno ha' vahe'anena kuma kafantera keaga hugahie.