< Psaltaren 127 >
1 En visa Salomos, i högre choren. Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; om Herren icke förvarar staden, så vaka väktarena fåfängt.
[A Song of Ascents. By Solomon.] Unless the LORD builds the house, they labor in vain who build it. Unless the LORD watches over the city, the watchman guards it in vain.
2 Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hvilo, och äten edart bröd med sorg; ty han gifver det sina vänner, vid de sofva.
It is vain for you to rise up early, to stay up late, eating the bread of toil; for he gives sleep to his loved ones.
3 Si, barn äro en Herrans gåfva, och lifsfrukt är en skänk.
Look, children are a heritage of the LORD. The fruit of the womb is a reward.
4 Lika som skott uti en stark mans hand, så äro ock de unge dränger.
As arrows in the hand of a mighty man, so are the children of youth.
5 Säll är den som sitt koger af dem full hafver; de komma icke på skam, då de med sina fiendar handla i portenom.
Blessed is the man who has his quiver full of them. They won't be disappointed when they speak with their enemies in the gate.