Psaltaren 125

1 En visa i högre choren. De som hoppas uppå Herran, de skola icke falla, utan evinnerliga blifva, såsom det berget Zion.

Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. Ko kinautolu ʻoku falala kia Sihova tenau tatau mo e moʻunga ko Saione, ʻaia ʻoku ʻikai siʻi faʻa hiki, kae tuʻumaʻu pe ʻo taʻengata.

2 Omkring Jerusalem äro berg; och Herren är omkring sitt folk, ifrå nu och i evighet.

Hangē ko e takatakai ʻe he ngaahi moʻunga ʻa Selūsalema, ʻoku takatakai pehē ʻe Sihova ʻa hono kakai mei he ʻaho ni ʻo lauikuonga.

3 Ty de ogudaktigas spira skall icke blifva öfver de rättfärdigas hop; på det de rättfärdige icke skola uträcka sina hand till orättfärdighet.

Koeʻuhi ʻe ʻikai tuku maʻu ʻae tokotoko ʻoe angahala ʻi he tofiʻa ʻoe angatonu; telia naʻa mafao atu ʻe he angatonu honau nima ki he angahala.

4 Herre, gör väl vid dem som gode och fromhjertade äro.

‌ʻE Sihova, ke ke fai lelei kiate kinautolu ʻoku angalelei, pea kiate kinautolu ʻoku angatonu ʻi honau loto.

5 Men de som afvika uppå deras vrånga vägar, dem skall Herren bortdrifva med de ogerningsmän. Men frid vare öfver Israel.

Ka ko kinautolu ʻoku nau afe ki honau ngaahi hala pikopiko, ʻe tataki atu ʻakinautolu ʻe Sihova fakataha mo e kakai fai kovi: ka ʻe hoko ʻae melino ki ʻIsileli.