< Psaltaren 125 >
1 En visa i högre choren. De som hoppas uppå Herran, de skola icke falla, utan evinnerliga blifva, såsom det berget Zion.
Kadtong mosalig kang Yahweh sama (sila) sa Bukid sa Zion, dili matarog, molahotay hangtod sa kahangtoran.
2 Omkring Jerusalem äro berg; och Herren är omkring sitt folk, ifrå nu och i evighet.
Ingon nga ang kabukiran nag-alirong sa Jerusalem, busa si Yahweh nag-alirong usab sa iyang katawhan sukad karon ug hangtod sa kahangtoran.
3 Ty de ogudaktigas spira skall icke blifva öfver de rättfärdigas hop; på det de rättfärdige icke skola uträcka sina hand till orättfärdighet.
Ang sungkod sa pagkadaotan kinahanglan nga dili maghari sa yuta sa mga matarong. Tingalig ang matarong mohimo kung unsa ang daotan.
4 Herre, gör väl vid dem som gode och fromhjertade äro.
Buhati ug maayo, Yahweh, kadtong mga maayo ug kadtong matarong sa ilang mga kasingkasing.
5 Men de som afvika uppå deras vrånga vägar, dem skall Herren bortdrifva med de ogerningsmän. Men frid vare öfver Israel.
Apan kadtong nagpadayon pagbuhat sa ilang hiwi nga dalan, pahisalaagon (sila) ni Yahweh uban sa daotan ug mga binuhatan. Hinaot nga ang kalinaw maanaa sa Israel.