< Psaltaren 124 >
1 En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.
Davut'un hac ilahisi RAB bizden yana olmasaydı, Desin şimdi İsrail:
2 Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,
RAB bizden yana olmasaydı, İnsanlar bize saldırdığında,
3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;
Diri diri yutarlardı bizi, Öfkeleri bize karşı alevlenince.
4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;
Sular silip süpürürdü bizleri, Seller geçerdi üzerimizden.
5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;
Kabaran sular Aşardı başımızdan.
6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.
Övgüler olsun Bizi onların ağzına yem etmeyen RAB'be!
7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.
Bir kuş gibi Kurtuldu canımız avcının tuzağından, Kırıldı tuzak, kurtulduk.
8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.
Yeri göğü yaratan RAB'bin adı yardımcımızdır.