Psaltaren 124

1 En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.

Ko e Hiva ʻa Tevita maʻae ʻalu hake. Kapau naʻe ʻikai kau ʻa Sihova mo kitautolu, ʻoku totonu ke lea ni ʻa ʻIsileli;

2 Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

“Kapau naʻe ʻikai kau ʻa Sihova mo kitautolu, ʻi he tuʻu hake ʻae kakai kiate kitautolu:

3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

Pehē, kuo nau folo hifo leva ʻakitautolu, ʻi he tupu ʻenau ʻita kiate kitautolu;

4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

Pehē, kuo lōfia ʻakitautolu ʻe he ngaahi vai, kuo tafe ʻae vaitafe ʻi he funga ʻo hotau laumālie:

5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

Pea ʻalu ʻae ngaahi vai ʻoe laukau ʻi he funga ʻo hotau laumālie.”

6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

Fakafetaʻi kia Sihova, ʻaia naʻe ʻikai te ne tukuange ʻakitautolu ko e meʻakai ki honau nifo.

7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

Kuo hao hotau laumālie ʻo hangē ko e manupuna mei he hele ʻae tangata tauhele: kuo maumauʻi ʻae tauhele, pea kuo tau hao ai.

8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.

Ko hotau tokoni ʻoku ʻi he huafa ʻo Sihova, ʻaia naʻa ne ngaohi ʻae langi mo māmani.