Psaltaren 124

1 En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.

Canticum graduum. Nisi quia Dominus erat in nobis, dicat nunc Israel:

2 Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

nisi quia Dominus erat in nobis, Cum exurgerent homines in nos,

3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

forte vivos deglutissent nos: Cum irasceretur furor eorum in nos,

4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

forsitan aqua absorbuisset nos.

5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

Torrentem pertransivit anima nostra: forsitan pertransisset anima nostra aquam intolerabilem.

6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

Benedictus Dominus qui non dedit nos, in captionem dentibus eorum.

7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

Anima nostra sicut passer erepta est de laqueo venantium: Laqueus contritus est, et nos liberati sumus.

8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.

Adiutorium nostrum in nomine Domini, qui fecit cælum et terram.