Psaltaren 124

1 En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.

Sang til Festrejserne. Af David. Havde HERREN ej været med os — saa sige Israel —

2 Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

havde HERREN ej været med os, da Mennesker rejste sig mod os,

3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

saa havde de slugt os levende, da deres Vrede optændtes mod os;

4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

saa havde Vandene overskyllet os, en Strøm var gaaet over vor Sjæl,

5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

over vor Sjæl var de gaaet, de vilde Vande.

6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

Lovet være HERREN, som ej gav os hen, deres Tænder til Rov!

7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

Vor Sjæl slap fri som en Fugl af Fuglefængernes Snare, Snaren reves sønder, og vi slap fri.

8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.

Vor Hjælp er HERRENS Navn, Himlens og Jordens Skaber.