Psaltaren 124

1 En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.

Kong dili pa si Jehova maoy kakapig namo, Ipasulti sa Israel karon,

2 Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

Kong dili pa si Jehova maoy kadapig namo, Sa diha nga ming-alsa ang mga tawo batok kanamo;

3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

Nan (sila) minglamoy na unta kanamo nga mga buhi, Sa diha nga misilaub ang ilang kaligutgut batok kanamo:

4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

Nan minglunop na unta kanamo ang mga tubig, Ang baha mibanlas na unta ibabaw sa among kalag;

5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

Nan mingsalanap na unta sa ibabaw sa among kalag ang mga tubig nga palabilabihon.

6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

Dalayegon si Jehova, Nga wala magtugyan kanamo ingon nga tulokbonon ngadto sa ilang mga ngipon.

7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

Ang among kalag giluwas ingon sa langgam nga gikan sa lit-ag sa mga mangangayam: Ang lit-ag nabungkag, ug kami gipalingkawas.

8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.

Ang among tabang anaa sa ngalan ni Jehova, Nga nagbuhat sa langit ug sa yuta.