< Psaltaren 124 >

1 En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.
“Kung wala pa modapig si Yahweh kanato,” tugoti ang Israelita nga mosulti karon,
2 Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,
“kung wala pa modapig si Yahweh kanato sa dihang ang atong mga kaaway mitungha batok kanato,
3 Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;
gilamoy na unta kita nila nga buhi sa dihang misilaob ang ilang kaligutgot kanato.
4 Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;
Gibanlas na unta kita sa tubig; nalapawan na unta kita sa baha.
5 Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;
Nalumos na unta kita sa sulog nga tubig.”
6 Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.
Dalaygon si Yahweh, nga wala mitugot nga wataswatason kita pinaagi sa ilang mga ngipon.
7 Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.
Sama kita sa mga langgam nga nakaikyas sa lit-ag sa mga mangangayam; ang lit-ag naguba, ug kita nakaikyas.
8 Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.
Ang atong panabang anaa kang Yahweh, nga maoy nagbuhat sa langit ug kalibotan.

< Psaltaren 124 >