Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.