Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

Rwiyo rworwendo rwaDhavhidhi. Ndakafara pavakati kwandiri, “Handei kumba yaJehovha.”

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Tsoka dzedu dzimire mukati mamasuo ako, iwe Jerusarema.

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Jerusarema rakavakwa seguta rakapakata kwazvo.

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

Ndiko kunokwira marudzi, iwo marudzi aJehovha, kundorumbidza zita raJehovha maererano nezvakatemerwa Israeri.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

Zvigaro zvokutonga zvimire ikoko, zvigaro zvoushe zveimba yaDhavhidhi.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Nyengetererai rugare rweJerusarema: “Vanokuda dai vagara zvakanaka.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Dai mukati mamasvingo ako maita rugare, nokuchengetedzeka mukati menhare dzako.”

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

Nokuda kwehama neshamwari dzangu, ndichati, “Rugare ngaruve mukati mako.”

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

Nokuda kweimba yaJehovha Mwari wedu, ndichatsvaka kubudirira kwako.