Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

Nandia-taroba iraho, te nanoa’ iereo ty hoe: Antao hiheo mb’añ’anjomba’ Iehovà.

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Fa mijohañe amo lalam-bei’oo ty fandia’ay, ry Ierosalaime!

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Hehe t’Ierosalaime, rova niranjieñe soa-fifamatotse.

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

Ie ty ionjona’ o rofòkoo, o rofòko’ Ià-o, ty amy nitaroñañe am’ Israeley, hañandriaña’iareo ty tahina’ Iehovà.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

Ao ty nampitroarañe fiambesam-pizakàñe, o fiambesa’ i tarira’ i Davideio.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Mihalalia fañanintsiñe am’Ierosalaime: hiraorao o mikoko Azoo.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Fañanintsiñe ty ho an-kijoli’o ao, naho fierañerañañe amo anjomba’o mitiotiotseo.

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

O longokoo naho o rañekoo, le hataoko ty hoe: Fañanintsiñe ama’o.

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

I anjomba’ Iehovà Andrianañaharentikañey, ho paiako ty hampibodobodo azo.