Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

Yon Sòm pou monte vè tanp lan. Yon Sòm David. Mwen te kontan lè yo te di mwen, “Annou ale lakay SENYÈ a.”

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Pye nou kanpe anndan pòtay ou yo, O Jérusalem!

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Jérusalem, ki bati kon yon vil ki kole dyanm ansanm,

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

sou (sila) tribi yo konn monte, menm tribi a SENYÈ yo, yon òdonans pou Israël, pou bay remèsiman a non SENYÈ a.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

Paske la, twòn yo te plase pou jijman, twòn lakay David yo.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Priye pou lapè Jérusalem. (Sila) ki renmen ou yo va pwospere.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Ke lapè kapab anndan miray ou yo, e pwosperite nan palè ou yo.

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

Pou koz a frè m yo ak zanmi mwen yo, m ap di koulye a, “Ke lapè anndan ou”.

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

Pou koz a kay SENYÈ a, Bondye nou an, mwen va chache byen ou.