Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

The song of the grecis of Dauid. I am glad in these thingis, that ben seid to me; We schulen go in to the hous of the Lord.

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Oure feet weren stondynge; in thi hallis, thou Jerusalem.

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Jerusalem, which is bildid as a citee; whos part taking therof is in to the same thing.

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

For the lynagis, the lynagis of the Lord stieden thidir, the witnessing of Israel; to knouleche to the name of the Lord.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

For thei saten there on seetis in doom; seetis on the hous of Dauid.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Preie ye tho thingis, that ben to the pees of Jerusalem; and abundaunce be to hem that louen thee.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Pees be maad in thi vertu; and abundaunce in thi touris.

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

For my britheren and my neiyboris; Y spak pees of thee.

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

For the hous of oure Lord God; Y souyte goodis to thee.