Psaltaren 122

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

David kah Tangtlaeng Laa Kai taengah, “BOEIPA im la cet uh sih,” a ti uh vaengah ka kohoe.

2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Jerusalem nang kah vongka ah kaimih kho loh pai uh tih om uh.

3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Jerusalem te khopuei la tun cingcui sak ham ni a thoong.

4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

BOEIPA kah koca koca tah olphong bangla BOEIPA ming te uem ham Israel taengla pahoi cet uh.

5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

David im kah laitloeknah ngolkhoel ham ngolkhoel te pahoi a hol uh.

6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Jerusalem kah sadingnah hamla bih uh. Nang aka lungnah rhoek tah dingsuek saeh.

7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Na rhalmahvong khuiah rhoepnah, na impuei khuiah ommongnah om saeh.

8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

Ka manuca neh ka hui rhoek ham khaw, “Na khuiah rhoepnah om laeh saeh,” ka ti eh.

9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

Mamih Pathen BOEIPA im ham ni nang kah hnothen khaw ka toem eh.