Psaltaren 121

1 En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

«Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi» Kɵzlirimni taƣlar tǝrǝpkǝ kɵtürüp ⱪaraymǝn; Mening yardimim ⱪǝyǝrdin kelur?

2 Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.

Mening yardimim Pǝrwǝrdigardindur; Asman-zeminni Yaratⱪuqidindur.

3 Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

U putungni ⱨeq teyildurmaydu; Seni saⱪliƣuqi ⱨeq mügdimǝydu!

4 Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

Mana, ⱪara, Israilni saⱪliƣuqi ⱨǝm mügdimǝydu, ⱨǝm uhlimaydu!

5 Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;

Pǝrwǝrdigar sening saⱪliƣuqingdur; Pǝrwǝrdigar ong yeningdiki sayiwǝndur.

6 Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

Ⱪuyax kündüzdǝ, ay keqidǝ sanga zǝrǝr yǝtküzmǝydu;

7 Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

Pǝrwǝrdigar barliⱪ yamanliⱪtin seni saⱪlaydu; U jeningni saⱪlaydu;

8 Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.

Pǝrwǝrdigar qiⱪixingni, kirixingni, Buningdin keyin ǝbǝdil’ǝbǝdgiqǝ saⱪlaydu.