Psaltaren 121

1 En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. Te u hanga hake hoku mata ki he ngaahi moʻunga, ʻaia ʻoku haʻu mei ai hoku tokoni.

2 Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.

‌ʻOku haʻu hoku tokoni meia Sihova, ʻaia ne ne ngaohi ʻae langi mo māmani.

3 Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

‌ʻE ʻikai tuku ʻe ia ke hiki ho vaʻe: ko ia ʻoku ne tauhi koe ʻe ʻikai tulemohe ia.

4 Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

Vakai, ko ia ʻoku ne tauhi ʻa ʻIsileli ʻe ʻikai te ne tulemohe pe mohe.

5 Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;

Ko Sihova ko ho tauhi: ko Sihova ko ho fakamalu ia ʻi ho nima toʻomataʻu.

6 Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

‌ʻE ʻikai taaʻi koe ʻe he laʻā ʻi he ʻaho, pe ʻe he māhina ʻi he pō.

7 Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

‌ʻE fakahaofi koe ʻe Sihova mei he kovi kotoa pē: te ne fakamoʻui ho laumālie.

8 Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.

‌ʻE tauhi ʻe Sihova hoʻo ʻalu kituʻa mo hoʻo liu mai mei he ʻaho ni, pea taʻengata.