Psaltaren 121

1 En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

He waiata; he pikitanga. Ka anga atu oku kanohi ki nga maunga; no reira nei te awhina moku.

2 Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.

No Ihowa te awhina moku, no te kaihanga o te rangi, o te whenua.

3 Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

E kore ia e tuku i tou waewae kia nekehia; e kore tou kaitiaki e moe.

4 Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

Ina, e kore te kaitiaki o Iharaira e parangia, e moe.

5 Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;

Ko Ihowa tou kaitiaki, ko Ihowa tou whakamarumaru i tou matau.

6 Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

E kore koe e pakia e te ra i te awatea, e te marama ranei i te po.

7 Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

Ma Ihowa koe e tiaki i roto i nga kino katoa; mana e tiaki tou wairua.

8 Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.

Ma Ihowa e tiaki tou haerenga atu, me tou haerenga mai aianei a ake tonu atu.