< Psaltaren 121 >
1 En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.
Svētku dziesma. Es paceļu savas acis uz tiem kalniem, no kurienes man nāk palīdzība.
2 Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.
Mana palīdzība nāk no Tā Kunga, kas debesis un zemi radījis.
3 Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.
Viņš tavai kājai neliks slīdēt; kas tevi pasargā, Tas nesnauž.
4 Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.
Redzi, Israēla sargs nesnauž un neguļ.
5 Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;
Tas Kungs tevi pasargā; Tas Kungs ir tava ēna pa tavu labo roku,
6 Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.
Ka dienā saule tevi nespiež, nedz mēnesis naktī.
7 Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.
Tas Kungs lai tevi pasargā no visa ļauna, lai Viņš sarga tavu dvēseli.
8 Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.
Tas Kungs lai pasargā tavu iziešanu un ieiešanu, no šī laika mūžīgi.