Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Hac ilahisi Sıkıntıya düşünce RAB'be seslendim; Yanıtladı beni.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Ya RAB, kurtar canımı yalancı dudaklardan, Aldatıcı dillerden!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Ey aldatıcı dil, RAB ne verecek sana, Daha ne verecek?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Yiğidin sivri oklarıyla Retem çalısından alevli korlar!

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Vay bana, Meşek'te garip kaldım sanki, Kedar çadırları arasında oturdum.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Fazla kaldım Barıştan nefret edenler arasında.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Ben barış yanlısıyım, Ama söze başladığımda, Onlar savaşa kalkıyor!