Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Cántico gradual. A Yahvé clamé en medio de mi tribulación y Él me escuchó.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Yahvé, libra mi alma del labio engañoso, de la lengua astuta.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

¿Qué te dará o qué te añadirá (Yahvé), oh lengua astuta?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Saetas de un potente aguzadas en ascuas de retama.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

¡Ay de mí, advenedizo en Mósoc, alojado en las tiendas de Cedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Demasiado tiempo ha habitado mi alma entre los que odian la paz.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Yo soy hombre de paz; apenas hablo, y ellos mueven la guerra.