Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Anigoo cidhiidhi ku jira ayaan Rabbiga u qayshaday, Oo isna wuu ii jawaabay.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Rabbiyow, naftayda ka samatabbixi bushimo been sheega, Iyo carrab khiyaano badan.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Carrabka khiyaanada badanow, bal maxaa lagu siin doonaa? Oo maxaa kaloo laguu samayn doonaa?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Adoo ah sida ku xoog badan oo fallaadhihiisa afaysan, Kuwaas oo wata dhuxulo geed rotem la yidhaahdo.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Anaa hoogay, waayo, Mesheg baan qariib ku noqday, Oo waxaan dhex degay teendhooyinkii Qedaar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Naftaydu waxay wakhti dheer la degganayd Mid nabadda neceb.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Waxaan ahay mid nabad jecel, Laakiinse kolkii aan hadlo, iyagu waa kuwa dagaal jecel.