Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Ко Господу, внегда скорбети ми, воззвах, и услыша мя.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Господи, избави душу мою от устен неправедных и от языка льстива.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Что дастся тебе, или что приложится тебе к языку льстиву?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Стрелы сильнаго изощрены, со угльми пустынными.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Увы мне, яко пришелствие мое продолжися, вселихся с селении Кидарскими:

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

много пришелствова душа моя: с ненавидящими мира бех мирен:

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

егда глаголах им, боряху мя туне.