Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Rwiyo rworwendo. Ndinodana kuna Jehovha mukutambudzika kwangu, uye anondipindura.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Haiwa Jehovha, ndiponesei pamiromo inoreva nhema, nendimi dzinonyengera.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Achaiteiko kwauri, uye chimwe chiiko kunze kwezvizvi, iwe rurimi runonyengera?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Achakuranga nemiseve yakapinza yemhare, namazimbe anopfuta omuti womurara.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ndine nhamo ini ndinogara muMesheki, kuti ndinogara pakati pamatende eKedhari!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Ndakagara nguva refu pakati pavanovenga rugare.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Ndiri munhu worugare; asi pandinotaura, ivo ndevehondo.