< Psaltaren 120 >

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.
Кэтре Домнул стриг ын стрымтораря мя, ши Ел м-аскултэ.
2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.
Доамне, скапэ-мь суфлетул де буза минчиноасэ, де лимба ыншелэтоаре!
3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?
Че-ць дэ Ел цие, че-ць адуче Ел цие, лимбэ ыншелэтоаре?
4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.
Сэӂець аскуците де рэзбойник, ку кэрбунь априншь де енупэр.
5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.
Вай де мине кэ локуеск ла Мешек, кэ локуеск ын кортуриле Кедарулуй!
6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.
Дестул мь-а локуит суфлетул лынгэ чей че урэск пачя.
7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.
Еу сунт пентру паче, дар де ындатэ че ворбеск еу, ей сунт пентру рэзбой.

< Psaltaren 120 >