Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Cântico dos degraus: Em minha angústia clamei ao SENHOR, e ele me respondeu.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Ó SENHOR, livra minha alma dos lábios mentirosos, da língua enganadora.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

O que ele te dará, e o que ele fará contigo, ó língua enganadora?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Flechas afiadas de um guerreiro, com brasas de zimbro.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ai de mim, que peregrino em Meseque, [e] habito nas tendas de Quedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Minha alma morou [tempo] demais com os que odeiam a paz.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Eu sou da paz; mas quando falo, eles [entram] em guerra.