Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

NI ai apwal akan i likwir wong Ieowa, a ap kotin mangi ia.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Maing Ieowa, kotin dore ia la, sang au en me kin likam, o lo en kotaue.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Da me lo likam kak wiai ong uk, o da me a kak kapwaiada?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

A rasong kanangan kasik katieu kong kan ren me kelail amen, dueta kisiniai nan alek.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Meid apwal ong ia, ai kairu nan Mesek, o ai kauson impan im en men Kedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Meid warai ong ai kaukauson ren aramas akan me kin tataki muei mau.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

I inong iong muei mau, a ni ai pan lokaia, re kin mauki mauin.