Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Faarfannaa Ol baʼuu. Ani rakkina koo keessatti Waaqayyotti nan iyyadha; innis deebii naa kenna.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Yaa Waaqayyo, afaan sobuu fi arraba nama gowwoomsu jalaa na baasi.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Yaa arraba gowwoomsituu nana, maaltu siif kennama? Kana caalaas maal godhamta?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Inni xiyya loltootaa kan qarameen, barbadaa ibiddaa qacamaatiin si adaba.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ani waanan Meshek keessa taaʼee dunkaanota Qeedaar gidduu jiraadhuuf, anaaf wayyoo!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Warra nagaa jibban gidduu, ani yeroo dheeraa jiraadheera.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Ani nama nagaa barbaadu dha; isaan garuu yeroo ani dubbadhu lolaaf kakaʼan.