Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Izaho niampoheke, le nikanjy Iehovà, vaho tinoi’e.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O ry Iehovà, apitsoho an-tsoñin-dremborake ty fiaiko, boak’ ami’ty lela mamañahy.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Inon-ty homeañ’ azo, ino ka ty hanoeñe ama’o ty lela letra’e tia?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

ana-pale masiom-panalolahy, naho forohan’ andrabey!

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Hankàñe amako te mañialo e Mèseke añe, naho ty fimoneñako an-kiboho’ i Kedàre ao!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Loho hatr’ela’e ty nitraofam-piaiko ami’ty kivoho’ o malaim-pilongoañeo.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Toe mpitea filongoan-draho; fa ie ivolañako, aly avao ty onjone’ iereo.