Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Canto dei pellegrinaggi. Nella mia distretta ho invocato l’Eterno, ed egli m’ha risposto.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O Eterno, libera l’anima mia dalle labbra bugiarde, dalla lingua fraudolenta.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Che ti sarà dato e che ti sarà aggiunto, o lingua fraudolenta?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Frecce di guerriero, acute, con carboni di ginepro.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Misero me che soggiorno in Mesec, e dimoro fra le tende di Kedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

L’anima mia troppo a lungo ha dimorato con colui che odia la pace!

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Io sono per la pace; ma, non appena parlo, essi sono per la guerra.