Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Yon chanson pou monte vè tanp lan Nan gran twoub mwen an, mwen te kriye a SENYÈ a. Li te reponn mwen.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Delivre nanm mwen, O SENYÈ, de lèv k ap bay desepsyon, de lang ki plen manti yo.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Kisa pou W ta resevwa, e kisa pou m ta fè ou, O lang mansonjè?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Flèch pwent file a gèrye yo, avèk chabon pye gayak tou limen.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Malè a mwen, paske mwen demere nan tant a Méschec, Paske mwen rete pami tant a Kédar yo!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Nanm mwen gen demè li avèk (sila) ki rayi lapè yo pandan twòp tan.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Mwen vle lapè, men lè m pale, se lagè yo pito.