Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Ein Wallfahrtslied. Ich rief zum HERRN in meiner Not:

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O HERR, errette mich von der Lügenlippe, von der trügerischen Zunge!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Was wird Er dir jetzt und in Zukunft bescheren, du trügerische Zunge?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Geschärfte Kriegerpfeile samt Kohlen vom Ginsterstrauch!

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Wehe mir, daß ich als Fremdling in Mesech weile, daß ich wohne bei den Zelten von Kedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Lange genug schon weile ich hier bei Leuten, die den Frieden hassen.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Ich bin ganz friedlich gestimmt, doch was ich auch rede: sie gehen auf Krieg aus.