Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Ein Lied im höhern Chor. Ich rufe zu dem HERRN in meiner Not, und er erhört mich.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

HERR, errette meine Seele von den Lügenmäulern, von den falschen Zungen.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Was kann mir die falsche Zunge tun, was kann sie ausrichten?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Sie ist wie scharfe Pfeile eines Starken, wie Feuer in Wachholdern.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Wehe mir, daß ich ein Fremdling bin unter Mesech; ich muß wohnen unter den Hütten Kedars.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Es wird meiner Seele lang, zu wohnen bei denen, die den Frieden hassen.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Ich halte Frieden; aber wenn ich rede, so fangen sie Krieg an.