Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Cantique des degrés. Dans ma détresse, c’est à l’Éternel Que je crie, et il m’exauce.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Éternel, délivre mon âme de la lèvre mensongère, De la langue trompeuse!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Que te donne, que te rapporte Une langue trompeuse?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Les traits aigus du guerrier, Avec les charbons ardents du genêt.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Malheureux que je suis de séjourner à Méschec, D’habiter parmi les tentes de Kédar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Assez longtemps mon âme a demeuré Auprès de ceux qui haïssent la paix.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Je suis pour la paix; mais dès que je parle, Ils sont pour la guerre.