Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Cantique des degrés. Vers l’Eternel j’ai crié dans ma détresse, et il m’a exaucé.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Seigneur, délivre-moi des lèvres mensongères, de la langue perfide.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Quel profit te donnera-t-elle, quel avantage, cette langue perfide,

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

pareille aux flèches des guerriers, aiguisées aux charbons ardents des genêts?

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Quel malheur pour moi d’avoir séjourné à Méchec, demeuré près des tentes de Kêdar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Trop longtemps mon âme a vécu dans le voisinage de ceux qui haïssent la paix.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Je suis, moi, tout à la paix, et quand je la proclame, eux ne méditent que guerre.