Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Cantique des montées. Vers Yahweh, dans ma détresse, j'ai crié, et il m'a exaucé:

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

« Yahweh délivre mon âme de la lèvre de mensonge, de la langue astucieuse! »

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Que te sera-t-il donné, quel sera ton profit, langue perfide?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Les flèches aiguës du Tout-Puissant, avec les charbons ardents du genêt.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Malheureux que je suis de séjourner dans Mések, d'habiter sous les tentes de Cédar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Trop longtemps j'ai demeuré avec ceux qui haïssent la paix.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Je suis un homme de paix et, quand je leur parle, ils sont pour la guerre.